tisdag 1 december 2009

Att äga sina hjul

Idag har jag åter träffat ”min” Tänk Om grupp, ett fantastiskt kreativt gäng med mestadels skolledare som under 8 dagar i höst jobbat intensivt med ledarskapet i skolan med fokus på framtid och En-till-En.

Alla i gruppen beskriver sin vardag och vi lyssnar till varandras berättelser med igenkännande. Det händer mycket bra vad gäller utveckling i våra verksamheter men ändå fastnar vi så lätt i alla detaljer vi brottas med i vardagen. Att diskutera detta i gruppen ger ett gott stöd. Det finns en enormt stor samlad kunskap i det här gänget och de kreativa förslagen till lösningar haglar. Vilken resurs!!!

Vi resonerar en stund om varför vi ibland upplever att vi inte lyckas förmedla värden och visioner till de som arbetar i våra verksamheter och Helena L´ Estrade sätter ord på vad jag tror vi alla innerst inne vet. Att det handlar om att göra om och bearbeta det man vill förmedla så att det sitter i magen, ja i hela kroppen och inte bara i huvudet. Först då kan vi säga det vi vill och verkligen mena det. Så rätt, så rätt.

Jag tänker att det är nåt jag verkligen erfarit. Ja egentligen ända sen jag sökte och fick jobbet som IT-pedagog 2002 har känslan av hur viktigt och rätt det vi gör i Falkenberg är funnits i hela kroppen. Det är en väldigt behaglig känsla som fyller mig med energi och att jag önskar att alla som ska leda skolan in i framtiden ska förunnas det samma så att de vågar och orkar ta ett steg fram, styra skeppet och hålla det kvar på rätt kurs när det blåser.

Några skulle säkert säga att det är typiskt lärare. Att lärare alltid måste uppfinna sina egna segel eller hjul och inte kan köpa de som redan finns på marknaden. Och visst är det precis vad det handlar om. Kanske inte att hela tiden uppfinna egna hjul, men att amortera och betala ränta på de man valt ut tills de faktiskt verkligen är ens alldeles egna. Först då tar de verksamheten med bästa möjlig kvalitet och komfort i riktning mot målet.

Ledarskapet är avgörande för vad skolan är och ska bli. Det handlar om vart man ska, och varför. Om vilken skola våra ungdomar behöver bäst. Om att skapa bilder och visioner om en skola för framtiden och förmedla dem. Om att bryta vanor och mönster, slakta heliga kor och hitta drivkrafter som ger en verklig, relevant skola för nutid och framtid. Ska man förmå köra hela vägen, styra i rätt riktning och skapa en resa med kvalitet och komfort måste kroppen vara med. Först då blir resan på riktigt.

Avslutar trött och nöjd för den här gången med ett boktips. Om du gillar romaner får du inte missa fantastiska Maj-Gull Axelssons senaste bok Is och vatten, vatten och is. Ett rent läsnöje.

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Du säger så kloka saker Kristina! Och det kan alla som träffat dig se, att det du jobbar med, är det du brinner för. Jag kan bara säga, Tack för att vi får ha dig i Falkenbergs kommun!
    Du sprider din positivism omkring dig.

    Mycket klok samling av folk som du träffar.Ni kommer att hjälpa till att förmedla och lyfta oss som jobbar med detta i skolan. Nu ser man det som en självklar sak att vi har tillgång till datorer på detta viset.

    Vi uppfinner hjulet på vårt sätt...alla är unika på det viset

    Jag ser fram emot ytterligare Tänk vidare-träffar. Det kan säkert kännas tungt ibland, för vi har inte alla med på banan fullt ut än...men det är bara att fortsätta med det man tror på själv.

    Kul att du börjat blogga =) ibland är det roligt att skriva av sig, samtidigt som det är den nya typen av dagbok.
    Kram på dig/ Bodil

    Ps. sitter just nu och formulerar ett brev till rektorerna angående London....det låter spännande....

    PSS. sitter vid en pc nu...och fingrara är inte vana vid dessa tangenterna...därav konstiga ord här och var...

    SvaraRadera
  3. Kristina Björn3 december 2009 13:59

    Tack Bodil!
    Visst är det en häftig "resa" vi gör. Och vi gör den tillsammans, men i allra högsta grad även var och en på egen hand. Snacka om livslångt lärande! Visst motar det lite ibland, så är det bara, men jag känner ändå en stor tilltro till att alla på något vis vill vara med på den här resan, även om vi åker olika fort och ibland tar lite omvägar eller genvägar. Och en del av oss hoppas snart ta vägen förbi London. Håller med dig. Det blir spännande! :-)
    Kram till dig också! // Kristina

    SvaraRadera