Läsplatta = Platt läsning?

Deltog i ett intressant idéseminarium på Högskolan för Lärande och Kommunikation (HLK) i Jönköping i måndags. Berättade lite om vad vi gör i Falkenberg, om En-till-En och Tänk Vidare och fick en hel del input tillbaka, bland annat om e-book, ett försök med läsplattor i Jönköpingsskolor. Måste fundera lite mer på det där med läsplattor. Är inte helt säker på vad jag tycker om dem än … tänkte jag först. Men sen tänkte jag lite vidare … och såg ljuset … kanske :-)

Läsplattan är i sig ännu en fantastisk uppfinning, ingen tvekan om, men det är med den precis som med datorn. Det som vanligt handlar inte om tekniken utan om hur man använder denSå … för mig blir läsplattan precis lika ointressant som datorn blir om man bara låter den ersätta ett annat verktyg, kostsam och till ingen nytta. Intressantare dock, om man använder de nya möjligheter den tillför för att omdefiniera elevens uppgifter så att de uppnår högre kunskapskvaliteter. Då, kan den vara mer motiverad.

Det finns absolut fördelar med läsplattor i skolan och många av dem hade man bra koll på i Jönköping.

• Man behöver bara hålla ordning på EN bok men har tillgång till 1000-tals titlar.
• Aktat ovanstående borde man som elev kunna ha alla läroböcker man behöver i en läsplatta.
• Man behöver inte bli stressad av att höra hur fort andra läser och vänder blad när man själv läser långsamt när man sitter och läser tillsammans med andra.
• Man kan läsa vilken bok som helst utan att pekas ut som dålig läsare. Allas läsplattor ser ju likadana ut. Extra viktigt för den som har behov av att läsa enkla texter bland de om läser mer avancerat. De slipper känna sig exkluderade.
• Man kan anteckna på läsplattan och spara ner sina anteckningar digitalt.
• Man läser på en skärm vars bild inte försämras av starkt ljus eller blänker.
  

Bra så, men vad jag funderade på är vad man digitaliserar och varför, och om det är läromedel, vilken kunskapssyn de står för. Förändrar man inte något blir läsplattan inget annat än en ersättning för boken så som den ser ut idag, och teknologin utnyttjas inte till att ge läsningen nya dimensioner och nytt innehåll även om den skulle kunna. Risken är stor att läsplatan bara ersätter dagens böcker på samma sätt som SmartBoarden riskerar att bli en ersättare för dagens whiteboard och bidrar till att cementera gammal pedagogik istället för att utveckla ny. Varningsflagg!

Läste i veckan en artikel i Computer Sweden om Bonniers, deras nya tidningsapp (utvecklad i Sverige) och tidskriften Popular Science som hyllas av Steve Jobs. (Missa inte den lilla filmen i slutet av artikeln) Och ... det flämtade till en låga av hopp i mig. Kanske finns det även i förlagsvärlden folk som kan tänka om och tänka vidare. Kanske kan även utformningen av läromedel utvecklas. Kanske kan läsplattan ändå ge läsning och läromedel en ny dimension. Om skolan frågar efter och ställer krav på det förstås.

Om en dryg månad möter vi i Falkenberg ett svenskt läromedelsförlag för att diskutera runt läromedel och digitalisering. Ska bli mycket intressant att höra hur de resonerar. Min stora farhåga är att de är alltför mycket inne på samma i ny förpackning. Att man ser den digitala miljön som en ny arena för samma innehåll. Att man oreflekterat stoppar in boken i datorn precis som den är och därmed inte tillför något nytt trots de enorma möjligheter teknologin erbjuder. Jag hoppas innerligt att mina farhågor kommer på skam.

Annars är jag stundtals rätt hoppfull. Som i kväll, nyss hemkommen från en ohyggligt bra konsert med Sara Dawn Finer och hennes grymma musiker. Så om ni undrar så … nej, jag har inte skrivit hela det här inlägget nu, men jag fick energi att göra klart och publicera =) Tack Sarah!